Jag skapade denna blogg i stort sett bara för att posta bilder från UppCon. Så levde resan upp till journalens namn? Ja - och nej: Det var förvisso inget för oss i Uppsala, men vi har kommit ur det en erfarenhet rikare.
Konventet var faktiskt rätt väl sammansatt - det är definitivt imponerande att de inte särskilt gamla arrangörerna håller igång en hyfsat fungerande tillställning med 1700 besökare. Aktiviteterna fungerade vad jag kunde se väldigt väl - problemet för oss var att vi var (eller åtminstone kände oss) minst ett halvt eller tre-kvarts decennium för gamla för att leka med de andra barnen.
Det för oss mest intressanta var filmvisningarna, som däremot låg under all kritik. Det första vi skulle kolla på var Ergo Proxy, eftersom det är en högkvalitativ HDTV-serie från en av manusförfattarna till Ghost in the Shell: Stand Alone Complex, vilket skulle vara rätt kul att se svensktextat på HD-bio - vilket vi hade fått höra att det var. Vad det var, var engelskt fansubbad anime. I stereo. Med en möjligen korrupt videofil. Och aktivitetsfältet låg synligt. (Jag vet inte säkert om det var HD-utgåvan eller ej, men vid det här laget spelade det inte längre någon roll.)
Så vi drog, och efter en hastig rekognoscering kom vi fram till att det bästa vi kunde göra var att se på livekonsertklipp med Ayumi Hamasaki istället. (Jag tror aldrig det har hänt förut, och det kommer förhoppningsvis aldrig hända igen, men att se på Ayumi Hamasaki var det bästa vi gjorde hela den dagen.) Efter en menlös EGL-modevisning (med tjejer som vi säkert inte ens moraliskt sett kan lusta efter, då de är typ sju år gamla), sökte vi oss åter till biografen, där Ayatsuri Sakon skulle visas. Vilket förstås var fel, eftersom den blivit utbytt mot Le Portrait de Petit Cossette (som förresten var en ointressant och meningslöst kryptisk miniserie övermättad med symbolik - vi kunde inte se klart den, utan valde istället att se den sanslöst underhållande Sakigake!! Cromartie Koukou på Antons dator). Efter en övernattning stod vi ut några timmar på bio med den dittills mest intressanta serien, Noein (självklart digisubbad på engelska), och beställde biljett till första planet hem, för att aldrig återvända.
Det dåliga med resan kan egentligen inte skyllas på konventet i sig, förutom den låga kvaliteten på visningarna. Att det var så förbannat tråkigt för oss beror på att vi är "too old for this shit", som Danny Glover skulle säga, samt att vi är nördar på ett något annorlunda sätt, mer intresserade av filmerna och serierna än TV-spel och tävlingar som bara med ansträngning kan kopplas till vårt intresse. Det var helt enkelt ett bra konvent för många - men inte för misantroper som kommit över 20-strecket.
Men skulle det anordnas något "äkta" animekonvent, med animerelaterade aktiviteter och betoning på visningar av omsorgsfullt svensktextade klassiker och andra kvalitetsverk - då ska vi dit. Så länge förhållandet mellan Naruto-cosplayers och vanliga besökare håller sig en bra bit under 1:1.
No comments:
Post a Comment